Min blivande make och jag hade bestämt oss för att gifta oss i en kyrka. Egentligen är varken han eller jag troende, men jag gillar vad svenska kyrkan gör och tycker att det är fina traditioner. 

Den senaste tiden har vi dock varit på två dop, och stället där prästen frågar om föräldrarna vill att barnet skall födas in i den tron som kyrkan utövar blir så jobbig för mig. Varenda gång skruvar jag på mig där jag sitter i bänkraden och tänker att jag själv aldrig skulle kunna svara "ja" på den frågan utan att känna att jag ljög. Och jag gillar inte att ljuga. Så vi har helt enkelt vänt om vad det gäller vigsel också. Vi kommer helt enkelt gifta oss borgerligt. Dock blir det nog inte i Rådhuset utan utomhus i närheten av festlokalen med alla nära och kära närvarande. Så fort vi tagit beslutet kändes det att vi gör helt rätt och vi slipper ljuga och känna oss obekväma med det religiösa. Nu gäller det bara att komma på hur vi ska utforma vigselakten eftersom vi får helt fria tyglar i princip :D